Gasformiga luftföroreningar i miljön ombord

Var uppkommer det ombord?

I omgivningen bildas kväveoxider – kvävemonoxid (NO) och kvävedioxid (NO₂) vid förbränning i höga temperaturer. Den huvudsakliga källan till kväveoxider i innemiljön är avgaser från förbränningsmotorer. Kvävedioxid bildas också vid gassvetsning då lågan riktas rakt ut i luften. Exponering för kvävedioxid orsakade på 1940-talet flera dödsfall på svenska varv efter gassvetsning i slutna utrymmen (Lindqvist, 1944).

I Sverige har utsläppen av kväveoxider till utomhusluften mer än halverats från 1990 till 2020 (Naturvårdsverket, 2022). Det beror på att utsläppen från industrin och från inrikes transporter har kunnat minskats, bland annat med hjälp av katalytisk rening.

Hälsoeffekter

Kväveoxider är retande gaser med låg vattenlöslighet. All exponering för kväveoxider kan vara hälsoskadlig, beroende på koncentration, exponeringstid och exponeringsväg. Inandning av kväveoxider kan orsaka förgiftning och vid hudexponering kan frätskador uppstå. Lungor och luftvägar påverkas bland annat genom vidgning av blodkärlen i lungorna, vilket kan utsätta astmatiker för kraftigare astmaanfall. Likaså kan kraftiga bröstsmärtor och akut andnöd vara symptom av kväveoxider. Kväveoxidernas låga vattenlöslighet gör att de kan tränga ner till lungblåsorna utan att det märks att exponeringen har varit hög. Först efter flera timmar kan symptom på lungödem uppstå med akuta andningssvårigheter som i värsta fall leder till döden.

Kvävedioxid irriterar ögonen och luftvägarna, kan orsaka luftvägsinflammation, nedsatt lungfunktion och leda till nedsatt immunförsvar med ökad benägenhet för luftvägsinflammation (WHO, 2010). Även halter runt halva gränsvärdet kan upplevas som irriterande för luftvägar och ögon (Taxell & Santonen, 2016). Kvävedioxid påverkar astmatiker och allergiker genom att öka känsligheten gentemot allergener (ämnen som orsakar allergi eller överkänslighet). Tester har genomförts där allergiker reagerat på en mycket liten dos av allergen, som i normalfall inte skulle påverka personer efter exponering för kvävedioxid (Staxler m.fl., 2001).

Gränsvärden och riktlinjer

År 2019 sänktes Arbetsmiljöverkets hygieniska gränsvärden för kvävedioxid kraftigt. Nivågränsvärdet (tidsvägt medelvärde för åtta timmars arbetsdag) sänktes från 4 mg/m³ till 0,96 mg/m³ och korttidsgränsvärdet (under en referensperiod på 15 minuter) sänktes från 10 mg/ m³ till 1,9 mg/ m^3. Gränsvärdet för kvävedioxid är avsett att ta hänsyn till den samlade effekten av de ämnen som förekommer i dieselavgaser (AFS 2023:14).

Världshälsoorganisationens hälsobaserade riktvärde för kvävedioxid i innemiljöer är 10 μg/m³ som årsmedelvärde samt 25 μg/m³ som dygnsmedelvärde (WHO, 2021). I tidigare svenska undersökningar har medianhalterna inomhus och befolkningens genomsnittliga exponering för kvävedioxid vanligen varit under 40 μg/m³ (Hagenbjörk-Gustafsson m.fl., 2014; Langer & Bekö, 2013).

Var uppkommer det ombord?

Svaveldioxid (SO₂) bildas vid förbränning av svavelhaltigt bränsle och bildas normalt inte i innemiljöer. Halten av svaveldioxid inomhus styrs till stor del av vilka koncentrationer som finns i uteluften och följer med ventilationens tilluft in.

Hälsoeffekter

Svaveldioxid är en färglös gas med stickande lukt. Den är hostretande, irriterar ögonen, kan orsaka luftvägsinflammation, nedsatt lungfunktion och nedsatt immunförsvar. I höga halter (över 400–500 ppm) kan svaveldioxid orsaka andningsbesvär och död hos känsliga individer.

Gränsvärden och riktlinjer

Nivågränsvärdet över åtta timmars arbetsdag för svaveldioxid är 1,3 mg/m³ (1 300 µg/m³). Det skyddar dock inte astmatiker. Studier har visat att det krävs halter under halva gränsvärdet för att astmatiker inte ska reagera (AFS 2023:14). Riktvärdet för innemiljö på 40g/m³ rekommenderas av Världshälsoorganisationen (WHO, 2021).

Var uppkommer det ombord?

Kolmonoxid (CO) bildas vid ofullständig förbränning. Kolmonoxid är färglös och luktar inte, vilket gör den svår att upptäcka. De fartygsmätningar som gjorts i de här projekten visar att det sällan förekommer några detekterbara halter, varken i maskinrum eller i andra utrymmen. De halter kolmonoxid som kunnat mätas utomhus kommer troligen från avgasplymer från det egna fartyget och från andra i närheten.

Hälsoeffekter

Kolmonoxid blockerar hemoglobinets förmåga till syreupptag. Exponering för höga halter kan leda till att personer med hjärtbesvär kan drabbas av kärlkrampssymtom.

En studie av hälsoeffekter av långvarig exponering för kolmonoxid hos stålverksarbetare har också visat på nedsättning av den kognitiva förmågan, bland annat fatigue (trötthet) och problem med korttidsminnet. Kolmonoxid är ett så kallat ototoxiskt ämne. Det innebär att exponeringen ökar risken för hörselskador i samband med buller, även vid halter strax under gränsvärdet.

Gränsvärden och riktlinjer

Arbetsmiljöverkets hygieniska gränsvärden för kolmonoxid har sänkts i takt med ökad kunskap om dess hälsorisker. Nivågränsvärdet är 20 ppm och korttidsgränsvärdet 100 ppm.

Världshälsoorganisationen gör bedömningen att långvariga exponeringar för kolmonoxidhalter behöver vara avsevärt lägre än det hygieniska gränsvärdet för att kunna betraktas som säkra. Världshälsoorganisationens hälsobaserade riktvärde för innemiljöer är 4 mg/m³ (3 ppm) för 24 timmars exponering (WHO, 2021).

Var uppkommer det ombord?

Koldioxid bildas vid förbränning av brännolja och nedbrytning av organiskt material. På fartyg kan det exempelvis förekomma i lastutrymmen med skogsråvara, pellets eller spannmål, samt i avloppsanläggningar. Människan andas också ut koldioxid. Därför kan mätningar av koldioxidhalten användas för att bedöma hur väl ventilationen fungerar. Ju lägre luftflöde, desto högre koldioxidhalt.

Hälsoeffekter

Koldioxid är en färglös, luktfri gas. Den är egentligen inte giftig men eftersom den är tyngre än luft, kan den orsaka kvävning. Den högsta halten koldioxid finns normalt i utrymmets lägsta punkt. Halter på över 50 000 ppm koldioxid i inandningsluften kan leda till medvetslöshet, högre halter till kvävning.

Gränsvärden och riktlinjer

Koldioxid i allmänna innemiljöer används som en indikator för bra ventilation (Folkhälsomyndighetens allmänna råd om ventilation; FoHMFS 2014:18). Om koldioxidhalten i ett rum vid normal användning regelmässigt överstiger 1 000 parts per million (ppm), bör detta ses som en indikation på att ventilationen inte är tillfredsställande.

Var uppkommer det ombord?

I utomhusluften bildas ozon genom fotokemiska reaktioner som initieras av solljus. I innemiljön tillförs ozon via ventilationen men det finns också processer i arbetsmiljön som kan bilda ozon. Eftersom ozon är en mycket reaktiv gas används den bland annat för sanering, luktborttagning och för rengöring av imkanaler i storkök och restauranger.

Hälsoeffekter

Ozon är irriterande för ögon, näsa och hals, orsakar andningsproblem och lungsjukdomar, ger försämrad lungfunktion och kan trigga astma. Riktigt höga exponeringar kan orsaka akuta skador vilka kan leda till kvarstående luftvägssjukdomar som astma eller kronisk bronkit.

Gränsvärden och riktlinjer

Arbetsmiljöverkets nivågränsvärde är 0,2 mg/m³ (0,1 ppm) och korttidsgränsvärde är 0,6 mg/m³ (0,3 ppm). När det gäller ozonaggregat i storköksmiljöer rekommenderar Arbetsmiljöverket att det bör finnas sensorer i köket som varnar för höga ozonnivåer. Ozonaggregatet ska även vara förreglat mot frånluftsfläkten och rensluckor. Alla aggregat, kanaler och rensluckor ska märkas om de kan innehålla ozon.

Var uppkommer de ombord?

Flyktiga organiska ämnen (VOC) har sina huvudsakliga källor inomhus. De avges från bland annat byggmaterial, möbler, kontorsutrustning och rengöringskemikalier men kan också bildas vid matlagning. På ett fartyg är den största källan till VOC fartygets bränsle, både genom avdunstning och som komponent i avgaser, samt färger och lösningsmedel.

För att få en indikation på halten flyktiga organiska ämnen i inomhusluften anges den ofta som en summa av alla analyserade VOC, så kallade totalkolväten (TVOC).

Hälsoeffekter

De organiska ämnenas förmåga att orsaka hälsoeffekter varierar stort beroende på ämne, från de som inte har någon känd hälsoeffekt till de som är mycket giftiga. Organiska kemikaliers förmåga att orsaka hälsoeffekter varierar mycket från de som är mycket giftiga till de som inte har någon känd hälsoeffekt. Precis som med andra föroreningar beror hälsoeffekten på många faktorer. Akuta symtom inkluderar irritation i näsa, svalg och ögon, huvudvärk, illamående, yrsel och allergiska hudreaktioner. Dessutom kan vissa VOC-föreningar skada inre organen som lever och njurar och leda till kroniska hälsorisker.

Bensen är ett lättflyktigt organiskt ämne som många gånger ingår i brännoljor. Ämnet tas upp lätt i människokroppen, antingen via inandningsluften eller genom hudkontakt. Bensen kan irritera ögonens och luftvägarnas slemhinnor, ge upphov till trötthet och i värsta fall ha en negativ inverkan på hjärtat. Bensen är placerat i riskgrupp 1, cancerframkallande för människor och kan ge leukemi.

Gränsvärden och riktlinjer

Det finns inga gränsvärden för samlingsmåttet TVOC, eftersom det omfattar en stor mängd olika flyktiga organiska ämnen med varierande egenskaper. Däremot finns det rekommenderade riktvärden för innemiljöer (UBA, 2018). Haltområde mellan 200–300 µg/m³ (1000–3000 ppm) bör inte överskridas för innemiljöer där människor stadigvarande vistas.

För bensen är gränsvärdet satt utifrån dess cancerframkallande effekt. Från och med april 2026 sänks Arbetsmiljöverkets nivågränsvärde för bensen ytterligare.

Var uppkommer de ombord?

Polycykliska aromatiska kolväten (PAH) är en grupp av flera hundra ämnen som finns som komponent i många bränslen och bildas när organiska material hettas upp eller förbränns ofullständigt med underskott av syre. PAH-ämnen kan också dunsta från bränslen i olika utsträckning och finns även i tobaksrök. I fartygens innemiljö kan PAH-ämnen spåras då de dras in genom ventilationssystemen ombord.

Hälsoeffekter

Akuta och långvariga hälsoeffekter av PAH beror i huvudsak på hur exponeringen har skett (genom inandning, hudkontakt eller förtäring), hur länge, och hur hög halten är. Det beror också på hur giftig PAH-föreningen är och den exponerade personens hälsotillstånd i övrigt. Kortvarig exponering för höga halter av PAH kan leda till irritation av hud och ögon, illamående och försämrad lungfunktion hos astmatiker. Långvarig exponering för låga halter av vissa PAH, bland annat benso(a)pyren kan orsaka lungcancer. Precis som dieselavgaser och bensen är benso(a)pyren placerat i riskgrupp 1. Det är ett av de äldsta kända carcinogena ämnena för yrkesmässig exponering. Redan på 1700-talet upptäcktes det att sotare drabbades av en särskild typ av cancer som kunde härledas till deras exponering för sot och 1933 identifierades benso(a)pyren som det ämne i sot och avgaser som kan orsaka cancer (Phillips, 1983).

Naftalen, ett annat PAH-ämne som förekommer ombord, klassas som möjligtvis cancerframkallande hos människor (IARC grupp 2B). Naftalen uppkommer främst genom förbränningsprocesser och exponering för naftalen sker vanligen genom inandning av avgaser, lösningsmedel, smörjmedel, tobaksrök, eller konsumentprodukter som hårspray (Buckpitt m.fl. 2010).

Exponering för naftalen kan verka irriterande för ögon och slemhinnor och kan också ge upphov till hemolytisk anemi, ett tillstånd där de röda blodkropparna bryts ner (Preuss m.fl., 2003).

Gränsvärden och riktlinjer

Eftersom PAH består av så många ämnen med varierande hälsoeffekter finns det inget riktvärde för totala halten PAH. Sedan 1970-talet har det funnits metoder för att mäta och analysera 16 prioriterade PAH-ämnen som identifierats av den amerikanska miljöskyddsbyrån US EPA. Denna lista har länge varit en grundreferens för att bestämma halter och hälsoskadlighet vid PAH-exponering. Under senare år har fler ämnen lagts till i listan över PAH-ämnen som bör analyseras för att ytterligare bidra till kunskapen om exponeringar och potentiella hälsoeffekter. Vilka PAH-ämnen som analyseras beror på område som studeras. Gemensamt är dock att naftalen och benso(a)pyren ingår i alla metoder eftersom de i hög grad bidrar till hälsoeffekten av PAH. Riktvärden för innemiljön anges i WHO:s riktlinjer för luftkvalitet inomhus (WHO, 2010).

Var uppkommer det ombord?

Formaldehyd uppkommer i huvudsak från olika källor inomhus, som byggmaterial och inredning. Formaldehyd är bland annat en beståndsdel i lim som används i tillverkning av spånskivor och andra träbaserade kompositmaterial. Formaldehyd är en vanligt förekommande produkt från omvandling av andra kolväten i atmosfären eller i förbränningsprocesser. På så sätt kan den bildas till exempel från förbränning av metanol i motorer med metanoldrift. Formaldehyd har inte visat sig vara något problem på fartyg eftersom arbets- och boendemiljöer är avsevärt bättre ventilerade än exempelvis bostäder och kontorslokaler.

Hälsoeffekter

Formaldehyd är irriterande och är placerat i riksgrupp 1, cancerframkallande för människor.

Gränsvärden och riktlinjer

Nivågränsvärdet över 8 timmars arbetsdag för formaldehyd är 370 µg/m³ och korttidsgränsvärdet för 15 minuter är 740 µg/m³. Världshälsoorganisationen rekommenderar ett riktvärde på 100 µg/m³ som ett medelvärde under 30 minuter. Andra källor anger ett hälsobaserat långtidsmedelvärde (1 år) på 10 µg/m3 (Public Health England, 2019).